Sitter och letar efter travel agencies (det har med jobbet att göra, jag ska inte resa vidare). Mina skills från turistkurserna på gymnasiet sitter långt bak känner jag.
Och snälla kan jag få bli frisk snart. Inshallah. Inshallah. Det är plågsamt att hosta lungorna ur sig.
Och förlåt för att inläggen blir så korta och utan några bilder, men det kommer!
Och så tänkte jag bara säga att det är inte lätt att vara hemifrån, ensam också. Oslo var egentligen det perfekta. Lätt att ta sig hem (5h på ett tåg är inte fy skam), bo med vänner som man kände sedan tidigare, umgås och lära känna folk i sin egna ålder. Man kan prata svenska eller engelska om man så vill det (språkbarriären här i Marocko, suck). När jag åkte till England hade jag inte varit hemifrån mer än 2-3 v i sträck och jag kände ingen där, inte heller fanns det några i min ålder där heller (som inte var brittiska) inte den bästa combon. Nu är jag äldre, mer skinn på näsan (la familia, jag kan aldrig få för mycket skinn på näsan hehe, you get it), många erfarenheter rikare OCH det finns en dansk au pair här, såå bra Ida! Men jag ska egentligen inte säga något, jag har knappt varit här i två veckor. Men det jag ville säga var att det är inte lätt att vara hemitfrån, på egen hand, men jag tror dock att man lär sig en hel del. Många sa "cooolt!" när jag sa att jag skulle hit. Det är inte coolt någonstans, modigt om något, men inte coolt, det är snarare tufft (som i jobbigt, inte coolt), krävande och tröttsamt. (Möjligtvis lite spännande, intressant och kul också.) Japp, hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar