Hey you :)

Okey, I'll take this in English. I can see that there's still people reading my blog and often people from other countries. I'm flattered but have to say that because I'm not i Marrakech or Morocco anymore I'm not gonna post anything new here. I'm not gonna delete this blogg, so feel free to keep on reading and look at my pictures but I just want to make it clear that I (most likely) Will Not write any new posts.

Thank you for beeing you and for reading My blog and for staying with me <3
Love Lina

I'm back.

Jag har varit hemma (i Sverige) i en vecka nu, hennan på min hand är borta och jag blir sakta men säkert frisk igen efter en himla envis (vad jag tror har varit) lunginflammation/djurallergi. Och jag skulle egentligen kunna säga vad jag vill om folket som jag träffade i Marrakech men jag gör helt enkelt såhär, detta är ändå en väldigt offentlig blogg. Ni som vet hela historien, ni vet.

Landet hade jag inga större problem med, jag tyckte om kulturskillnaden och att Allt var så annorlunda. Kulturchocken kom som ett brev på posten men det gjorde inget. Minuset var väl egentligen språket. Jag kunde ta mig fram på min engelska men jag tyckte bara att det var så tråkigt att jag inte kunde prata fult ut med städerskorna som var i min ålder, hade gärna umgåts med dom.

Men varför åkte jag hem då? Det fungerade helt enkelt inte med familjen som jag bodde och jobbade hos (eller snarare föräldrarna...) och där stoppar jag för att respektera dom, vara "the bigger person". Att bo med sin/sina chefer är inte något jag rekomenderar. Om det fungerar fullt ut då har man riktigt tur, extrem tur, sjuk himla tur!

Jag vet att jag sa samma sak efter England men nu säger jag det på riktigt - ångrar absolut inte att jag gjorde det men aldrig mer, aldrig, aldrig mer. Nu känner jag mest att jag bara vill lägga allt bakom mig och gå vidare. Vad jag ska göra nu är ett enda stort frågetecken. Jag åkte hem 1½ månad tidigare men inte hade jag gjort någon plan för vad jag skulle göra efter det. Nej nu ska jag först bli frisk, åka iväg och åka skidor med familjen i några dagar och bara ta det lungt. Och så ska jag hämta ut min nya dator idag, yeeey!! Jag ska bokstavligt talat kasta min minst 5 år gamla dator, och IN med det nya!!

Jag kommer inte fortsätta att skriva här, surprise, surprise. Jag kommer att gå tillbaka till min gamla blogg, ni som har den ni har den, det är inte meningen att den ska vara lika offentlig som denna. Men den här bloggen kommer fortfarande att finnas kvar. Kanske, kanske, kanskeee skriver jag något till inlägg om allt jag upplevde där, kanske inte. Men här har ni i alla fall ett gäng random bilder från lite överallt.

<>

Måste bara tillägga att den här hennan är väldigt slarvigt gjord...

Sjuuuuk

Ja, jag är tillbaka i Norrköping, Sverige. Har varit sjuk i tre veckor nu, inte sovit mer än 3-4 hela nätter på en månad, gått ner 5 kilo på mindre än 30 dagar.. när jag frisknar till så lovar jag att berätta hela historien, eller halva åtminstonde. Och fler bilder kommer :)

In the air

Befinner mig i luften någonstans mellan Spanien och Frankrike, marken är vit. Det ni!

Good to know

I förrgår spenderade jag dagen i Guéliz (den nya modernare delen) och senare inne i Medinan bland soukerna. Började med att gå runt i affärer som Zara, Zara Home(!!!) och älskade Stradivarius. Vakter överallt och priser som inte är speciellt billigare än i Sverige. Gick senare hela vägen in i Medinan. Blickarna man får här som ensam tjej är ja, kanske inte helt uppskattade. Men dom hoppar aldrig på en så det är lungt. När man väl börjar närma sig soukerna så skriks det efter en kors och tvärs - "this way madam", "pretty lady want shoes??". Om du stannar för att "bara titta" så är det kört. Många kan till och med uttrycket "bara titta"...... just sayin'. Och om du har svårt för att säga nej så är soukerna i Marrakech nog det sämsta stället att vara på. Och ännu sämre är det om du inte kan, vill eller orkar pruta. Som tur är så har jag flera gånger innan jag har gett mig in i detta virrvarr av butiker tagit reda på vad allt egentligen ska kosta och om säljaren inte accepterar mitt pris så synd för honom. Bra nog fick jag hjälp av en man (Mahmud) som ägde två butiker och han visade mig kors och tvärs mellan dessa två, han ville inte ha betalt själv (vilket annars är ganska vanligt.. om du guidas någonstans så betalar du några kronor som tack) och var fruktansvärt trevlig! Kan säkert ta kort på sakerna som jag har inköpt och visa er dom, även skriva ut priset om jag kommer ihåg det. Men det som är lite komist är att de handgjorda fina grejerna är så mycket billigare än dom fabrikerade "clean'a" sakerna. Efter två timmar i souken bland 3000(!) butiker tänkte jag korsa Djama El Fnaa, det stora kända torget och ta en taxi hem. Tänkte bara stanna för att ta på mig jackan men ajaj.. att stanna, vare sig det är för att titta på något eller vänta på någon.. inte bra! Schwosh sa det och så hade en kvinna tagit min hand och böjrat måla dit henna på den, kommentera mina ögon och välkomnade mig till landet. Så japp, nu har jag henna på handen också (kan visa ett kort på det också senare). Men jag betalade för något som jag inte ville ha och gick därifrån, tvärs över torget och vinkade till mig en taxi. Väl hemma ville taximannen ha 200 kr av mig, hahaa.. om man inte är vaken här kan detta bli dyrt alltså! Inte en chans att jag gav honom 200 kr för en resa som jag vet sedan innan kostar max 100..

Idag har jag köpte en hel del mat i en matbutik, lärt mig vad "köttfärs" är på arabiska, vad "företagskvitto" är på franska, ätit McDonalds, spenderat eftermiddagen vid en skriskobana i solen och blivit halvt döv på kuppen. Gejen här är att det spelas musik överallt - i matbutiker, klädbutiker, gemensamma utrymmen, dunkadunkamusik á la klubb så högt att man inte ens kan prata. Och det är samma låtar om och om igen. Tycker baaaara synd om dom som behöver jobba i sån musik.

Det här blev väldigt långt och inte har jag några bilder att bjuda på heller, sorryyy.. bara en bild på Mosquee De Tinmel :)

Mosquee De Tinmel

Shakira

Var inne i Medinan och soukerna en sväng igår. Kom ut med två sjalar fast jag inte alls skulle köpa något. Jag kan egentligen gå in i en affär och bestämma mig för att inte köpa något och gör inte det heller. Men dom här säljarna alltså haha. Och något som jag har hört talas om och även upplevt själv är att det är ju klart att folk inte vet vad du heter, istället döper dom en till en känd person och ropar ut det namnet för att få ens uppmärksamhet. Hur jag blev "Shakira" är det stora frågan...